Provjobb inlämnat

Nu är mitt provjobb inlämnat. Får vi se hur det går med jobb nummer 4:a :)

Ska snart svara på kommentarer. Just nu kan man dock inte se kommentarerna, jag måste fixa det först :)

Imorgon startat jag två månader med BODYCOMBAT på Sportlife Ullevi. 17.10!

Igång igen :)

Härligt att vara igång med instruerandet igen! Jag tyckte att min egen insats var okej under förmiddagens BODYCOMBAT på Sportlife Almedal, konditionen var lite dålig och inte riktigt kompis med ljudet. Detta ledde till at jag tog ut mig för mycket. Jag är ju inte där för att jag ska få träning utan för att deltagarna ska få en så effektiv träning och rolig upplevelse som möjligt!

Deltagarna däremot var grymma!! Ljudvägg!

Upp till bevis Sportlife Ullevi där jag kommer hålla BODYCOMBAT tisdagar från och med nästa vecka året ut. 17:10!

.......

Lugn och skön dag idag. 4 timmar i skolan, handling på ICA Maxi, axel- och bicepsträning och en klient på Ullevi.

Dagens pass:

Axlar
Militärpress
Lyft åt sidan i drag
Omvända flyes i drag, stående

Biceps
Hammercurl med hantlar
Curl i drag
Omvänd curl med rak stång

Ikväll har jag "provjobbat" med ett fjärde jobb....men säger inte mer än så just nu :)

GODNATT!


Bara onsdag

Lång dag där det inte hände för mycket. Två pt-klienter, bröst och bicepsträning, tre klienter till. Energin är inte på topp nu när jag påbörjat deffen igen. Runt 2000 kcal igen, men tror jag ska höja till 2500 kcal.

Dagens pass

Bröst
Bänkpress
Lutande press i smithmaskin
Breda dips

Triceps
Pushdown med rep, knästående
Pushdown med stång
Tricepsmaskin


Nu blir det detta: http://www.rubystandup.se/

Lansering; Train Like Athletes be Fit!

Idag lanserar min kollega Frida A. Werander elitidrottaren Robert Kronberg, svensk rekordhållare på 60 och 110 meter häck och över 10 års karriär inom världseliten.

Deras samarbete handlar om att föra friidrottens helhetstänk samman med fitnessvärlden. Vill säga att man genom en ren och hälsosam attityd till träning och kost kan nå mer långsiktiga resultat.
Samt bli allround/genomtränad, stärka sin självkänsla och våga tro på sig själv!!  





Lite update

Ibland glömmer jag helt av att skriva i bloggen. Tur att man har mycket att göra :)

Hm måndag var igår..... då började skolan med 4 timmar föreläsning. Vi ska vidareutveckla en kaffebryggare. Mycket intressant! Det ska bli en riktigt rolig kurs. Ligger mycket åt det hållet med var jag vill arbeta med. Fick en 2 timmars föreläsning om kaffe, kaffebryggare och espressomaskiner av en kaffeexpert. Även det intressant!

Jag hann även med att köra ett ryggpass med Marcus. Sträckte nacken i första chinsen. Bra jobbat! :) Vad jag gjorde på kvällen kommer jag inte ihåg.....hm......

Idag har det blivit lite skola, lite jobb och en riktigt kul BODYCOMBAT med Anna på Sportlife Ullevi. Hon har verkligen utvecklats sedan hon teamade med mig för ett cirka ett årsedan!


Jag har fått mitt provjobb nu. Ska göras inom sex dagar. Säger dock inte vad det är förrän jag har fått feedback på det :P



Glöm inte att det är sista veckan att köpa 14-timmars pt på Sportlife Ullevi med 20% rabbatt!


Sportlife satsar på personlig träning

Min kollega Mikael på Sportlife Almedal ville ha en pt-hörna och fick detta:


Micke posar framför nya "ringen" på Sportlife Almedal

Nä jag är inte alls avundsjuk! Verkligen inte! ;)

Det ska även bli en "vägg" med TRX.

Kickoff och mer träning

Efter en rolig kickoff med en grymt kul tipspromenad, bowling och middag på Glenns blev det idag BODYCOMBAT och CXWORX på Sportlife Ullevi. Bra tryck på COMBATEN!

Jag vill dock tillägga att bowling inte är någon sport! Vad det är vet jag inte.....det kan dock vara en sport nu på lördag....


Det kändes sjukt konstigt att gå på klass ...

Det kändes sjukt konstigt att gå på klass på en lördag eftersom jag haft egen klass då sedan hösten 2008. Men riktigt bra och kul BODYCOMBAT med Anna Frantz på Sportlife Almedal idag! Nu Kick off!


Bara fredag

Dagen började med morgonpromenad till ICA FOCUS för en stadig frukost. Riktigt bra ställe!

En pt-klient, gymning med herr Berg, och två pt-klienter till.

Nu sömn och sedan ska jag faktiskt gå på en klass imorgon. BODYCOMBAT på Sportlife Almedal :)


Torsdag kort och gott

Mest jobb idag efter en alldeles för sen uppgång. Hann dock med en lite gymning sent på kvällen:

Mage:
Crunch i brutalbänk
Sneda crunch på boll
Raka crunch, knästående i drag
Rotation i drag
Sidolyft med viktskiva

Ländrygg
Dynamisk ryggresning i bellyback

Vader
Stående vadpress



Är på väg mot en ny spännande jobbutmaning :)


Börjat jobba, rygg och BP

Efter en hemresa La Paz - Lima - Miami - London - Göteborg som tog runt 50 timmar har jag nu börjat landa i "normallivet" i Göteborg. Jag hade 12 timmars väntetid i Lima, 4,5 i Miami och 10 i London därför tog hemresan dubbelt så lång tid som ditresan.

I går flytade jag in i min tillfälliga lägenhet och idag började jag jobba lite smått, 3 pt-sessioner. Det blev även första gympasset på två veckor. Lite lätt ryggträning med Marcus. Jag tänker inte gå ut för hårt denna gång!

Jag var även sugen på att gå på ett pass men det enda vilket funkade med jobbet var BODYPUMP. Det var första gången sedan SuperSaturday 2010 jag var BODYPUMP och jag förstår varför. Instruktören var jätteduktig men jag tycker att själva träningsformen är för tråkig. Sedan säger de mycket angående tekniken som jag inte håller med om och som jag inte lär mina klienter i gymmet. Men jag antar att det finns tankar bakom.

Sista dagen i La Paz - 15:e oktober

Äntligen en sovmorgon vilket kan behövas inför en hemresa vilken kommer att ta cirka 48 timmar. Det enda som gjordes idag i La Paz är en brunch på Alexanders och ett inköp av en ny backpacking-ryggsäck. Inte ett jättekänt märke men med ett pris på 740 Bolivianos vilket är cirka 740 kronor får jag var nöjd. En motsvarande väska går på minst det dubbla i Sverige. Kanske tre gånger så mycket till och med.

På gatorna i La Paz

Kockan 14:30 var det dags att ta avsked av mina fantastiska reskamrater; 
Richard från Skottland
Öjdis, Stine, Nils & ida från Norge
Denice från Kanada.
Öjdis, Stine, Nils, Ida och Richars. (Denice hade redan åkt)

Denna grupp har varit klockren från början precis som de människor jag gick Inkaleden med. Vår "Inca Empire grupp" på 7 personer ha funkat otroligt bra ihop. Det är nästan som om vi kände varandra innan. Skratten och upplevelserna har varit många! Otroligt kul att få uppleva Peru och Bolivia med dessa människor! 

Nu sitter jag på Lima Internationell Airport och väntar på att mitt flyg till Göteborg via Miami och London ska gå i morgon 07:40! Inte världens roligaste plats eller sätt att spendera sin födelsedag, vilken är om cirka fyra timmar, på men det har varit en fantastisk resa!

La Paz och Tiahaunoco - 14:e oktober

Ännu en tidig morgon och en tidig onyttig frukost. Jag tror inte att jag någon gång har ätit onyttigare än på denna resa ha ha.

Dagen började med en busstur till ruinerna Tiahaunaco. Enligt vår guide är detta Inkarikets födelseplats. De traditioner, riter och så vidare folket, Tiahuanacos, hade här har härmats och utvecklats av Inkariket. Riktigt intressant guidning av museum och ruiner.


Stjärnporten

Pachamama - Moder jord

Ett soltempel, pre inca

Solporten

På eftermiddagen tog vi oss an gatorna i La Paz. Besök på "Witchmarket" vilket ska vara en plats för Shamaner och "trolldom" i La Paz. Jag tycker dock att det var lite överdrivet. Visst sålde de Lamafoster och en del saker vilka såg heliga ut men mycket turistkrafs också. Kändes lite urvattnat.

Witchmarket

När jag skulle ta kort på San Pedro-fängelset vilket ligger mitt i La Paz fick jag en vakts ögon på mig. Han började vifta åt oss och sedan kom han springandes. Tydligen fick man inte ta kort när fångarna bar ut sopor. Jag blev tvungen att visa att jag inte hunnit ta något kort. Han var dock rätt snäll eftersom han bara kunde tagit hela kameran. San Pedro är det ökända fängelse vilket svensken "El Choco" satt i. Finns en bok och en p3-dokumentär om detta.

Vi gick dock en bit och tog lite kort från längre avstånd. En bra historia dock :)

I bakgruden; San Pedro - fängelset

Jag är väldigt glad att jag inte behövde köra bil i La Paz. Folk kör i tre filer fast bara två finns, det tutas och är riktigt nära att smälla hela tiden. Men de verkar ha koll på vad de gör. 


La Paz verkar vara en stad med mycket puls, mycket smog och mycket folk. Jag tycker dock att staden växte och växte ju mer tid jag spenderade i den. Hade gärna haft ett par dagar till där.

Denna dag avslutades med mat på ett Thai-ställe vilket var ägt av en kompis till vår guide. Till slut hamnade vi på en fest i ett höghus hos någon som kände någon. Det var en riktigt internationell fest med folk från Kanada, Bolivia, Peru, Chile, Norge, England och Sverige. Här träffade jag den första svensken på hela denna resa. Svenskar verkar inte resa så mycket i varken Peru eller Bolivia.

Mot Bolivia & La Paz - 13:e oktober

Tidig uppgång, som vanligt, för färd från Puno i Peru till La Paz i Bolivia. Först blev det buss tilll Boivianska gränsen. Passkontroll i både Peru och Bolivia plus växling till Boiviasnka dollar. Bolivianska dollar är ungefär lika mycket värda som svenska kronor.

Mot Bolivias gräns

Jag och Richard



Lunch på hotell Rosalita i Copacabana med vacker utsikt över Titicacasjön. Rätt kul grej hände i lobbyn nä vi var på väg till nästa buss. En älrde kvinna, förmodligen spansk om jag får gissa, var extremt upprörd över att de andra passagerarna inte var vid bussen prick klockan 13:00 då hon blivit tillsagd att vara där. Busschauffören sa att det var passagerare från olika turer så man behövde vänta på så alla fick chansen att äta. Då blev hon ännu upprördare och sa att de hade ätit snabbt för att vara i tid. Vi hade fått tiden 13:15 och bussen gick inte förrän 13:40. Hon måste kokat av upprördhet och ilska. Varför ska man hetsa upp sig när man är på semester?
Copacabana i Bolivia

Vid Tiquinasundet skulle vi ta oss över Titicacasjön i en mindre båt medan bussen åkte färja. Färjan var lite annorlunda än de vi i västvärlden är vana vid.


På eftermiddagen anlände vi till La Paz på 3600 meter över havet. När man kör in i staden möts först av ofärdiga förorter och sedan av en fantastisk utsikt över grytan själva La Paz ligger i. Som sagt ligger La Paz i en gryta omgivet av snötäckta berg. Detta måste vara en av de städer vilken man kan ta bäst foton av.

La Paz

Vi checkade in på hotell Las Brisas och avslutades denna dag på restaurang Mongosefter en resa med en sjukt dissorienterad taxichaufför.

Flytande öar och bad i Titicacasjön - 12:e oktober

Jag och Richard vaknade rejält utsövda hos vår familj på Laquina. Vi fick en frukost bestående av kokt ägg, te och enormt goda mackor vilka jag närmast kan likna vid winerbröd med kraftigare konsistens och utan socker. 

Familjens kök
Familjen utan pappa Fernando plus några grannbarn

Efter att ha tagit farväl av familjen for vi vidare med båten till de flytande öarna, Uros Islands, strax utanför Puno.

Vassbåt

Färglada "Urosdamer"

Flytande öar av vass

Dessa flytande öar, över 40 stycken, är byggda av typ ett lager av något torvliknande med flera lager av torkad vass ovanpå. Det mesta på öarna är faktiskt byggt av vass; hus, båtar, hantverk m.m. De människor som bor här heter Uros och har bodde här redan innan Inkaimperiet. De har väldigt mörk hy, nästan lila, för att kunna klara av solens brännande strålar. Även Uros pratar numera Aymara.

På väg tillbaka till Puno passade några av oss på att bada i det typ 11:a gradiga vattnet. Låt oss säga att det var uppfriskande.
Bad
Puno

Homestay på Titicacasjön - 11:e oktober

dag var det dags att ge sig ut på Titicacasjön för diverse aktiviteter. Vi blev hämtade vid hotellet av taxi. Taxierna bestod av trikes. Det vill säga cyklar med tre hjul. Dessa var ungefär som en flakmoppe med två hjul fram och ett bak.




Första anhalten på den guidade turen var ett besök på ön Taquilda där vi tittade på en del hantverk och åt en lunch. På denna ö är det ingen “riktig” restaurang utan familjerna turas om att servera turister i sina hem. Två alternativ fanns: Forell eller vegetarisk omellett. Båda hade soppa till förrätt.



Ö nummer två vilken besöktes var Laquina där vi skulle bo hos en familj över natten. Men först skulle vi möta några av ungdomarna i fotboll på deras skolgård. På inkaleden spelade vi fotboll på 3000 meter nu var det 3800 meter. Dock var motståndet betydligt lättare nu jämfört med bärarna så vi vann ganska enkelt med 4-2.



Jag och Richard skulle bo hos Fernando och Irene och deras tre barn. Vi fick ett mycket fint rum och även eget badrum. Allt såklart väldigt enkelt. Fernando visade oss unt på hans ägor och visade sina grisar, griskulingar, får, ko och åsna. Denna dag var speciell eftersom Peru mötte Chile i en tävlingsmatch i fotboll. Tydligen är dessa två länder ärkerivaler. Nästan alla i familjen, vilken vi för stunden tillhörde, samlades runt en liten tv med dålig mottagning. Trots att Peru förlorade med 4-2 var det en kul upplevelse med ibland väldigt hätsk stämning :)


Vår familj plus guiden Neal


Efter en god middag blev vi uppklädda i de lokala folkdräkterna och fick gå på fiesta där vi lärde oss den lokala dansen. Det var nästan som ett träningspass med alla varma kläder.

Hela gänget
Dessa människor var enormt välkomnande och tog emot oss med öppna armar. Trots att vi enbart pratade lite spanska och ingen aymara gick det att konversera med hjälp av kroppsspråk. En väldigt intressant och kul upplevelse!

Under fyra lager filtar somnade vi sedan gott.


Tunga och varma filtar


Sju timmar i buss til Puno

10: oktober

Idag har vi rest med buss från Cusco till Puno. En resa på sju timmar med ett stopp på vägen nedanför den glaciär vilken håller källan till Arumbambafloden. Puno är en liten stad med egentligen bara en viktigt gata där allt är samlat.


I morgon tisdag är det dags att bege sig ut på Titicacasjön för att besöka flera öar och bo över hos en familj.


Inkaleden - Dag 4: The Sun Gate & Machu Picchu

Kort om Machu Picchu

Jag har läst och hört flera förklaringar till vad Machu Picchu egentligen var. En dokumentär på SVT jag såg nyligen menade att det var en viloplats för Inkan (kungen) plus en helg plats. Denna dokumentär förklarade inte varför Machu Picchu helt plötsligt lämnades och “glömdes” bort. Här i Anderna har jag fått förklaringen att Machu Picchu var ett “universitet” eller samlingsplats för de lärdaste och visaste, präster, astrologer, vetenskapsmän med flera. Staden lämnades för att det gick bud om alla medlemmar av Inkastammen skulle samlas i den sista Inkastaden som stod emot Spanjorerna, Vilkabamba. Där stod de emot Spanjorerna i cirka 40 år genom effektivt gerillakrig.


Dag 4 - 8:e oktober

Klockan 03:30 blev vi väckta idag för att snabbt plocka ihop våra saker och äta en snabb frukost. Frukost är väl kanske helt fel sak att kalla det, jag skulle snarare säga nattamat! 05:30 öppnade chekpointen till sista biten av Inkaleden. Cirak 45 minuters vandring till The Sun Gate. Vi var grupp nummer två av cirka 16 att nå checkpointen vilket också innebar att vi slapp stå och vänta från 04:30 till 05:30 i regnet.

06:15 nådde vi The Sun Gate högt ovanför Machu Picchu! Jag hade mycket energi så var där en bit före gruppen och upptäckte tyvärr att det var för dimmigt för att se någonting. Den tjockaste dimma jag var med om. Det kändes lite snoppet efter alla strapatser. Men den känslan släpptes snart eftersom vi äntligen nått hit. The Sun Gate (Solporten) är en plats belägget högt ovanför Machu Picchu och det var här Pilgrimerna meddelade genom att blåsa i snäckor att de var på väg så invånarna i Machu Picchu var förbereda.



The Sun Gate


Hela gänget vid The Sun Gate


The Sun Gate


Vi tog den sista biten på cirka 30 minuter och en av oss halkade faktiskt och föll av leden. David föll som tur var på bästa möjliga ställe eftersom det där bara var en meter till marken. Jag tror att hans flickvän blev mer rädd än honom eftersom han klarade sig bra. Efteråt kunde vi skratta gott åt det eftersom det gick bra och det såg väldigt roligt ut när han föll. Han föll liksom i slow motion.

Dimma låg fortfarande tätt när vi nådde Machu Picchu men när vi väl började våra guidade tur med Percie lättade dimman och alla gamla byggnader och ännu en fantastisk utsikt visade sig. Vilken plats!


Machu Picchu


Jag och våra guider , Jesus, Pecie & Enrique, i Machu Picchu


Stenstoden

Jag och Matt bestämde oss för att gå upp till The Sun Gate igen ihop om att kunna få sen hela Machu Picchu därifrån. Det var väl värt mödan. Sjukt fantastisk upplevelse att få se helgedomen omgiven av alla berg och Urombaya-floden. Obeskrivbart! Det måste upplevas. Och enligt min åsikt blir upplevelsen mycket bättre om du går Inkaleden först och få hela “pilgrimsupplevelsen” istället för att ta tåget till Aguas Calientes och sedan bussen upp. Annars missar du alla andra Inkaruiner, den goda maten, de fantastiska vyerna, gemenskapen med den människor du vandrar me d, lokalbefolkningen, bärarna och all historia.


Machu Picchu från The Sun Gate

Jag hann även “springa” upp på själva berget Machu Piccuh för att se Inkabron.


Inkabron

Jag är glad att jag tog mig tid att gå upp till The Sun Gate igen och att jag hann se Inkabron. Annars hade jag kännt att något saknas.

Jag hoppas att jag kan genomföra denna fantastiska resa om några år igen. Då kommer jag dock göra den någon gång mellan maj och september då risken för regn är mindre.

 

Efter denna dag blev det buss till Aguas Calientes för en sista lunch med denna grupp och tåg tillbaka till Ollantaytambo och slutligen buss till Cusco.


Aguas Calientes


Tillbaka i Ollantaytambo



Inkaleden - Dag 3

Upp lite tidigare denna dag eftersom denna del är den längsta på leden. Eftersom det ösregnade denna morgon ville kocken pigga upp oss med pannkakor vilka han ritat smileys på, skrivit roliga sker och annat. Det kallas service med hjärta! Den servicen vi upplever här har jag svårt att tro att du kan köpa på något europeiskt hotell. I alla fall inte med hjärta i det.

Frukost



Lägerplats 2

Återigen gick vi uppåt under förmiddagen. Mestadels gick vi igenom vattenfall eftersom man kan likna leden vid det under denna del. Men leden är så smart byggd att här är den inte jämn utan vatten kan rinna undan medan du går på stenar som sticker upp utan att behöva kliva direkt i vattnet. Väl genomtänkt.

På väg mot den näst högsta passagen gick vi förbi Runkuraqay som var en viloplats för budbärare vilka sprang mellan olika Inkaplatser. Budb ärarna var av kunglig släkt eftersom Inkaleden enbart var för folk av kunglig släkt.

På denna plats hände tyvärr en tråkig sak för cirka 15 år sedan vilken ledde till att det nu råder eldningsförbud på Inkaleden. Några italienska turister blev fulla och glömde att släcka sin eld vilket ledde till att området runtomkring brann i över en vecka.


Runkuraqay

Väl uppe på passagen Abra Runkuraqay, 3780 m tog vi fram de stenar vi tagit med oss från floden vid lägerplats 2. Stenen skulle placeras på valfri plats men dessförinnan skulle man göra alla sina önskningar. Du behövde inte bara göra en önskning utan precis hur många du ville. Precis såhär gjorde man under Inkans tid. Inkan var egentligen bara en person, kungen, resten av folket var Cecuas.


Min sten

Lunchen serverades denna dag under själva vandringen och på väg dit passerade vi ruinerna Sayqmarka och Quonchamarka plus ännu en djungel. Skönt med omväxlande natur. Vid lunchtid på 3620 m slutade regnet och solen tittade fram. Oftast bestod maten av en soppa till förrätt, kött eller kyckling med pasta, potatis eller ris med grönsaker. Så såklart. Va det efterrätt var det allt från någon kaka eller pudding. Fantastiskt hur de kan skapa den mat med små medel mitt ute i ingenstans. Bärarna är fantastiska människor vilka alltid verkar glada. När vi tyckte det var jobbigt kom de springandes med fem gånger så tung packning.


Sayqmarka


Efter detta bar det av nedåt hela vägen till sista lägret. Vi passerade ruinera Phyhupatamarka och Ykupata på vägen. Platser där man verkligen kunde känna historiens vingslag slå och ännu mer fantastiska vyer. Peru måste vara ett av de länder med vackrast natur.

Phyhupatamarka

Vid sista lägerplatsen på 2690 meter fanns den bäst bevarande Inkaruinen Winaywayna. Jag och Ben var de enda som gick ner för alla trappsteg för att utforska hela ruinen. På väg upp frågade han om jag klarade av att springa hel vägen. Jag brukar inte backa för en utmaning så mellan 200 och 300 trappsteg togs i maxfart. Det kändes återigen som om det brann i bröstet. Återhämtningen gick sakta :)


Winaywayna

Dagen avslutades med en fantastisk middag bestående av en buffé och eftersom en av oss fyllde år hade kocken och hans assistent gjort en födelsedagstårta! Det är otroligt fabulöst fantastiskt hur de kunde åstadkomma den vackra tårtan i vildmarken!


Lägerplats 3



Pisac (Sacred Valley) & Ollantaytambo


Guidad bussresa från Cusco där vi på vägen besökte en liten by med tillverkning av Alpackakläder. Vi fick en genomgång av hela processen. Eftersom denna by är mycket fattig hade vi köpt med oss leksaker till barnen vilket var otroligt uppskattat.

Vävning


"margin: 0.0px 0.0px 12.0px 0.0px; font: 12.0px Helvetica;">Gruppen plus barnen med deras leksaker


Alpackas

I Sacred Valley besökte vi ruinerna vid Pisac och fick se många många gravplatser i små naturliga håligheter i bergen. Dessa var tyvärr plundrade för många många år sedan.


Sacred Valley


Gravar

Mitt på dagen anlände vi till Ollantaytambo vilket  staden man utgår ifrån när man ska vandra Inkaleden eller “Lares treck”.

De cermoniella ruinerna vilka aldrig blev klara


Ollantaytambo från de cermoniella byggnaderna


Det vakande ansiktet i mitten

Jag gillar Peru mer och mer ju längre ut på landsbygden vi kommer. Här fanns mängder av Inkaruiner. Bland annat... vilken aldrig blev färdigbyggd. Mittemot de cermoniella byggnaderna har man på bergväggen huggit ut han som skapade denna plats och skapade de regler vilka skulle råda här för att vaka över platsen och se till att reglerna efterföljdes.


Öjdis, Stine och jag


Richard och jag. Dessa inkaruiner är förrådshus


Cusco igen 9:e oktober

Idag blev det e lugn dag eftersom vi inte hade några aktiviteter med GAP inbokade. Vi skulle ha gått på Inkamuseet men det var tyvärr stängt eftersom det var söndag. Det fick bli “Museum of Pre Colombian Art” istället. Jag är dock inte så där jätteintresserad av konst så det var väl sådär. Annars hände inte så mycket mer, en typsik söndag även i Cusco.



Inkaleden - Dag 2

Dag 2 ska vara den tuffaste delen av vandringen eftersom du ska ta dig från cirka 3000 meters höjd till 4200 meter.

Uppstigning 06:30 och en mycket god frukost. Bärarna presenterade sig för oss och vi för dem. Den äldste var runt 62 om jag kommer ihåg rätt. Mycket imponerande! De flesta var bönder som jobbar extra när de inte behövs i jordbruket. En av bärarna kom från en by vilken om jag förstod rätt låg på 5200 meter.


Bärarna och Percie

Jag fick bilden av att GAP behandlar sina bärare bättre än andra bolag men jag tycker att den borde betala dessa hårt arbetande människor bättre. De jobbar otroligt hårt och behandlar alltid oss gäster med otrolig vänlighet. Jag hoppas att de kände att vi var vänliga tillbaka och behandlade dem med respekt. Jag hade hellre bott på lite sämre hotell och så kunde de gett mer av pengarna till bärarna. GAP betalar tydligen ingen skatt i Peru heller. Mycket konstigt. Jag vill samtidigt rekommendera GAP eftersom de hittills ordnat allt otroligt bra!

Redan från början steg det uppåt och fortsatte så hela förmiddagen. Landskapet gick från att endast innehålla gräs och mindre buskar till djungel. Skönt med lite mer syre. Efter att ha kommit ut ur djungeln tog vi den sista branta biten till “Dead women pass” på cirka 4200 metes höjd. Mätte pulsen en gång och den låg på 180 slag per minut vilket mest borde bero på höjden. Kroppen kändes inte så trött. Vi tog oftast pauser var 30e minut då jag återhämtade mig rät fort vilket gjorde att vandringen inte kändes alltför tungt. Ännu en underbar utsikt.


I djungeln


Jag och Matt Nix "Matrix"


Dead woman pass


Dead woman pass


Uppe vid den högsta passagen på Inkaleden började det dock blåsa och regna något fruktansvärt. Händerna domnade snart och vi blev snabbt blöta. Jag hade både regnjacka och en regnponcho. Rekommenderar varmt att ta med sig bägge.



Härifrån var det nedförsbacke hela vägen till lägerplats 2. Eftersom det regnade så mycket fick man gå långsamt och ta det försiktigt. Stenarna på dessa gator, för då och då var det nästan lika jämt som en gata, var inte alls hala trots allt regn. Det som gjorde att man kunde halka till ibland var i fall man inte var uppmärksam eller om det blev för brant. Då var vandringsstavarna till stor hjälp.


Strax innan vi nådde vandringsplats 2 kom solen fram igen och jag kunde torka lite innan regnet kom igen.

Tre-rätters lunch och två-rätters middag. Grymt gott!



Inkaleden dag 1

Kort om Inkaleden (Inca Trail)

Den sträckan man idag och i turistaspekt menar som Inkaleden är en 40 kilometer lång vandringsled från starten i .. på cirka 2570 meter och med slut i Machu Picchu på 2472 metes. Leden var avsedd för kungligheter och är som högst belägen på 4201 meters höjd.

 

Vi fick alla varsin bag vilken bärarna skulle bära åt oss. Den fick väga max sex kilo. Det inräknat sovsäcken och madrassen jag hyrt. Det var svårare än jag trodde att inte ta med sig för mycket. Min egen ryggsäck, sk “daypack”, blev tyngre än vad jag trodde. Det kändes dock helt okej ändå.


Efter frukost mötte jag upp med den grupp jag skulle vandra Inkaleden med. Det var enbart jag som skulle gå leden i min “Inca Empire-grupp”. De andra skulle gå “Lares-treck”. När man gör sådana här resor verkar det som om man enbart stöter på trevliga människor. Alla i min “riktiga” grupp är fantastiska människor och så var även dessa i denna större grupp på 14 personer. Ian och Cassandra från Irland, Matt och Kelly (Wales) från England, Ben och Lena (Danmark) från England, David från USA, Louise och David (Irland) från Sydafrika, Camilla och Lena från Danmark, Sarah från England och Melissa från Australien (New Zeeland).

Jag träffade också vår guide Percie och hans två assistenter Jesus och Enrique. Tre mycket duktiga, roliga och omhändertagande guider.


Starten av Inkaleden, gruppfoto


Passkontroll


Vandringen började såklart direkt uppåt och jag förstod genast vad vandringsstavarna var bra för. Genast började den vackra naturen att breda ut sig längs Urubambafloden.Vi passerade ruinerna Q´Anabamba och Q´Éntimarka. Q´Éntimarka skulle man nästan kunna ta för Machu Picchu.


Bron över Arumbambafloden


Jag tror att det är världens högst belägna järnväg


Q´Anabamba


Q´Éntimarka

Första dagen är uppvärmning och redan klockan två nådde vi första lägerplatsen. Denn lägerplats på 3000 metes höjd låg vid en liten by som också hade en fotbollsplan. Det blev matchen med och mot bärarna. Jag har aldrig upplevt en sådan brännande känsla i bröstet efter att ha gjort en rush på bara några meter. Det tog ett bra tag innan man vande sig. Detta var en fantastisk upplevelse på en fotbollsplans med otrolig utsikt.


Fotboll på 3000 meter



Dags att ge sig av

Dags att bege sig till Sacred Valley, Ollantaytambo och imorgon : Inkalden mot Machu Piccuh

Horsebackriding in the Andes, köttfest och blackmarket

Idag måndag hade vi en oplanerad dag i Cusco då vi kunde göra vad vi ville. De flesta av oss i gruppen valde att ta en ridtur i Anderna. Jag har ridit en gång för typ 8 år sedan. Men man måste ju våga. Jag fick en häst om hette Bonito, vilken betyder den vackre. En dock lite för slö häst men det kanske var lika bra.




Det blev en fantastisk tur i Anderna på cirka 3800 meters höjd med utsikt över hela Cusco. Ibland på raka "vägar" ibland upp för brantae partier. Riktigt bra tur med bra gudier. Några inkaruiner bland annat månens tempel besöktes. Detta var enligt mitt tycke det bästa på resan hittills! Jag kommer nog rida snart igen.





Jag och Bonito


När vi kom tillbaka var det dags att äta lunch. Vår grymma guide Neal tog med oss till Senor Carbon där vi tog en buffé för 40 sol då du fick ett rikigt bra salladsbord plus att de var femte minut kom de med med kött. De hade en liten grej som man fick makera på om man inte ville ha mer kött. Det var klycklingvingar, ytterlår, file och kohjärta och kycklinghjärta. Sjukt gott alltihop. Jag tror jag åt över 1,5 kg kött och såklart åt jag mest. Det var mer mat än jag äter på en vanlig arbetsvecka ;)

Mycket kött!


Resten av dagen spenderades på Blackmarket, en sjukt stor handelplats i Cusco och på stadens alpackaaffär. Jag köpte en sjukt snygg mössa och matchande raggsockar. Inga kopior på fakbriken utan äkta vara men sjukt billigt ändå!


Black market


Imorgon bär det av till Sacred Valley och sedan vidare till Inkaleden mot Machu Piccuh. Tyvärr kommer jag lämna den underbara gruppen på 8 personer jag är med nu eftersom de andra ska gå La Treak istället. j
Jag kommer att gå med en annan grupp under dessa fyra dagar. Men sedan återstrålar vi igen.

Det blir inga uppdateringar förrän jag kommer tillbaka till Cusco om fem dagar.


Cusco - Dancing with the Incas

Igår lördag lämnade vi Lima tidigt för att ta flyget till Inka huvudstaden Cusco belägen cirka 3400 meter över havet i bergskedjan Anderna. Detta är det högst belägna plats jag någonsin varit på. Cusco faller mig mer i smaken än Lima eftersom den är mindre, mysigare och det finns många tydliga spår efter inka imperiet och den spanska inkvisationen.




 

Denna lördag var tydligen turisternas dag i Cusco så vi fick deltaga i en stor parad för GAP. Paraden slutade med att vi killar fick dansa med några inkaättlingar. Denna första ansträngning på den höga höjden kändes rejält!



Gratisreklam för föredetta GAP numera G


'

Vår turguide Neal


Nils och Richard med för tighta t-shirts ;)



Parad i Cusco




Perus flagga och Inkaflaggan

 

Peru ska tydligen vara ett av världsköken men influenser från spanien, japan, nord- och sydamerika m.fl. och när man är på resa anser jag att det är en del av resan att smaka på maten oavsett vilken kosthållning man har annars. Så det blir en hel del kolhydrater och betydligt större portioner än vanligt. Jag känner mig också hungrigare på den här höjden. Det är nog en sanning med modifikation eftersom vi typ bara äter tre gånger om dagen.

 

Jag har nu testa äta alpackakött vilket var gott men inte det godaste jag ätit. annanasjucien är däemot helt fantastisk och inte så där söt som i sverige.

 

Det första hotellet i Lima tyckte jag nästan var lite för fint för att vara en backpackingresa medan Hotell Primsa i Cusco passar in bättre. Dock är inte jag den som klagar på en bra säng!

 


Peru - Lima och skelett

Landade pa Limas flygplats kl 04:30 i morse, eller igar morse. Beror pa klockan ar i Sverige nu :) Sjalvklart var inte den forbestallda och forbetalade transfern dar. Men tack vare pa ett annat resebolag kom en kille fran GAP och hamtade mig 3 timmar forsent.

Sjukt fint hotell i Lima, Hotell Britannia i statsdelen Marisol. Lite for fint for att vara en backpackingresa ;)

Jag borjade dagen med en guidad tur i Lima. En riktigt bra gudie som visade en hel del kyrkor. Tron verkar vara oerhort vitkigt har! Fick se en hel del skelett for forsta gangen i mitt liv nar vi var nere i en katedrals katakomber. Lite creepy men intressant. Jag ar riktigt nojd med turen.
Lima

Kusten i Lima
For ovrigt blev det lite annan vandring med en annan GAP-deltgare fran Tyskland plus att jag nu mott de andra deltagarna i min grupp. Fyra fran Norge, en fran Skottland och en fran Kanada. Skon mix pa gruppen! Det ar dock bara jag som ska ga inkaleden av oss sju. Var turledare Neal verkar vara riktigt bra ocksa!

Nu ar det laggdags. Dygnet ar valdigt forskjutet men hoppas kunna somna anda. Imorgon flyger vi till Cusco.


Solnedgång i Lima

Ingen bra start!

Hm resan har inte börjat alltför bra! Hamnade mellan två skrikande ungar på planet mellan London och Miami. Tung huvudvärk sedan dess. Kan också ha att göra med att jag tror att jag har varit vaken i snart 24 timmar. Inte riktigt koll!
Ansträngde mig för att köpa ett kontantkort till min gamla mobil så jag inte skulle bli av med mitt vanliga sim plus mobil utomlands. Detta var ju förgäves eftersom min mobil helt enkelt är för gammal för att fungera någonstans utanför Sverige. Så där 250 spänn rakt ner i sjön! Men jag får väl överleva två veckor utan mobil. Men alltid bra att ha. Lyckades även glömma detaljerna för resa vilka jag skrivit ut. Bra jobbat!
Över två timmar var kön till passkontrollen i Miami, de är inte snabba här inte!
Inte bra start. Men kan bara bli bättre härifrån!

RSS 2.0